att inte vara nog
Kategori: Dagarna man lever
Nu har jag den där känslan igen.
Den där känslan som inte får plats i bröstet, som får hjärtat att sprängas. Det finns inget rum. Kroppen studsar, värker för att den inte får ta plats. Den där förjävliga tonårskänslan, ångesten om att du måste ut. Ut, ut nu. Du kan inte stanna en sekund mer på samma ställe. Du vill rejva i Berlin, hoppa uppochner på dansgolv i Prag, röka på i Amsterdam, skrika över Grand Canyon tills det inte finns något kvar i kroppen och se hela världen sjunka i Gibraltarsundet. Röra på dig, ut med dig. Ingenting får plats, ingenting känns bra.
Och den förjävliga tonårskänslan att du inte kan göra något åt det. Att vara fast.
Ingenting hjälper, för du vet att du kommer gå och lägga dig och du kommer vakna och allt kommer vara precis som vanligt. Och känslan försvinner.
