kallkoppte.blogg.se

 

Så står det i min profil och allt är sant. Jag älskar mina vänner, jag älskar London, jag älskar Oskar Linnros och jag älskar festivaler. 

Fast där kanske jag ljuger lite. Det är inte vilka festivaler som helst. Jag gillar Picknickfestvialen, Volvofestivalen och Way Out West(trots att jag bara varit utanför stängslet). Absolut, jag gillar de flesta folksamlingar där det ingår grym musik och goa människor. 

Men vad jag verkligen älskar i festivalsverige är Peace & Love. Sveriges största och bästa.

 

Eller den var iallafall det. För igår, den tjugoåttonde maj tvåtusentretton, så begärde de sig själva i konkurs. Jag hade haft en dålig morgon, men när jag fick höra det vid halv tolv-snåret så blev den sämst. 

 

Jag kunde inte fatta det, jag kan fortfarande inte greppa det. Är allt borta? Kommer det aldrig mer? 

Jag har pratat om mina två festivaler så mycket(jag har till och med pratat med Hästpojken om det), jag har såna otroliga minnen därifrån, och nu så ställer de in? 

Vart ska jag ta vägen? Jag vill till Dalarna, leta efter tält som inte finns, träffa skåningar med Pinky Pirate, trösta fulla vänner, hångla med snygga Västeråsare, köpa dyr mat, väckas av blixten, bli sjuk, somna till kent i regnet, frysa så jag skakar på kvällen, svettas som en gris på morgonen, skratta, hoppa med trettiotusen pers till Håkan Hellström och träffa alldeles för mycket folk. 

 

Nu ska företaget tas hand av en advokatbyrå och folk ska få pengar tillbaka och allt sånt. Men vad händer med mig? Mina drömmar? De får vara någon annanstans. För mitt drömställe på hela jorden finns inte längre.

 

Jag är fortfarande ledsen över det och det kan tyckas fånigt, men jag tänker fanimig sörja. 

Tänk er själva; ert bästa ställe tas bort och något du drömt om i nästan ett år finns inte längre.

 

Visst, jag kan åka på någon annan festival och det blir också roligt. Men den festivalen ligger inte i Borlänge, den ligger inte sex timmar bort i Dalarna med planetens mysigaste dialekt. 

 

Av mina topp tio-minnen så är säkert hälften från den festivalen. Jag glömmer lätt men det här glömmer jag inte. Jag glömmer inte det bästa som hänt mig. För på den festivalen så har jag varit med mina bästa vänner och upplevt helt sjukt roliga saker. 

 

Peace & Love för mig är ren kärlek. Det är knasigt ljud på Daniel Adams-Ray-konsert, det är händer i luften på Veronica Maggio-konsert, det är sena kvällar, det är halv sex-mornar, upptäckter av okända band, upptäckter av gamla band, regn, lera, strålande sol, gassande värme, shorts, fällstolar, kyssar, ölhattar, uppvaknanden till nya svordomar, knuffar på Kings of Leon-konsert, galna fans på Skrillex-konsert och ömmande fötter.

Det är lycka, eufori, skrik, eviga nätter och varma magkänslor. 

 

 

Håkan Hellström skulle spelat i år. Jag lyssnade på singeln han släppte för ett tag sedan och det stämde så jävla bra.