ett öppet brev till himmelen
Kategori: Dagarna man lever
Jag skrev om det och det blev rätt fint. Men jag kan fortfarande inte fatta att de är borta, att han är borta. Helvete vad jag saknar honom. Det gick så fort. I påskas var allting bra och det var sista gången vi skulle vara tillsammans. Det känns profetiskt på nåt sätt att jag tog bilder då och det var sista bilderna på min familj. Helvete, farfar. Du skulle ju vara här med mig, du har alltid varit där. Du skulle vara där för mig. När jag tar min sista examen, när jag gifter mig, när jag är utomlands och du alltid har en historia därifrån.
Helvete att jag missade dig. Jag vet inte om jag kommer förlåta mig för det.
Hur kan du inte vara här, det är helt bortom mig.
Men fan att du inte tog hand om saker innan. Att du lämnade henne, lämnade oss med allt. Som drar fram det värsta ur honom. Jag blir så besviken på honom men hur kunde du göra så här.
Jag kan fortfarande se dig. Höra ditt höga skratt, dina historier från hela världen. Fan vad jag saknar dig.
Åh mormor. Jag är så tacksam för att du fick somna in. Till slut. Men att mamma förlorat sin mamma, hon som klädde henne i en rosa klänning som hon var så fin i en sista gång. Helvete att jag inte gjorde mer. Din enda dotterdotter. Jag ska lära mig att göra fläderblomssaft och mina egna kroppkakor och mammas sylt. Jag önskar att du hade lärt mig det. Att bara få känna dina mjuka händer, höra ditt skrockande skratt en sista gång.
Jag ska göra en fläderblomma för dig.
